skip to Main Content
Helgläsning: Reflektioner Från Tokyo

Helgläsning: reflektioner från Tokyo

Det finns mycket som är intressant med Tokyo för oss som arbetar med stadsbyggnad och stadsutveckling. Under vår studieresa i slutet av augusti var det en aspekt som överraskade lite mer än andra. Tystanden. I Tokyo är det tyst eller förkommer ett dämpat trivsamt ljud på gatorna. Det bor trots allt 9 miljoner människor i de 23 stadsdelskommunerna. Hur kommer det sig att det är så tyst?

Det mest uppenbara är den måttliga mängden trafik. Tung trafik finns knappt på gatorna dagtid. Inte ens bussar. De bilar som finns, kör lugnt och tyst. Många drivs på el, så det finns knappt något motorljud. Orsaken till att det är så få bussar och bilar på gatorna är de allra flesta som pendlar gör det med tunnelbana och/eller tåg. Några vi pratade med nämnde att upp till 90% av Tokyos pendlare reser med tunnelbanan. Då blir det rätt tyst på gatorna. Ingen skulle få för sig att tuta, inte ens ambulansen. Lastbilarna lyser med sin frånvaro.

Jämför man med andra stora städer vi rest till, tänk New York med i stort sett lika många invånare som Tokyo, är ljudbilden enastående annorlunda. Där är det väldigt mycket mer trafik på gatorna och det är gott om lastbilar, bussar, utryckningsfordon som alla gör rätt mycket väsen. Att vistas i sådan miljö under en längre tid är krävande, kanske rent av kvävande. Är det en kvalitet att det är så tyst? Ja, ingen forskning finns förstås som säger att höga ljudnivåer är bra. Det uppfattas bara som buller helt enkelt. Hur kan vi lära av detta och applicera en aktiv hantering av akustik i stadsbyggandet i Sverige?

Först och främst måste vi vidga frågan till att inte bara handla om att klara riktvärden. Sedan är det troligen rätt och rimligt att fokusera på att minska spridningen av ljud så nära källan som möjligt. Utmed motorvägarna i Tokyo finns det effektiva bullerplank som skyddar en stor del av staden intill. Den logiska inställningen är att de som vistas mer varaktigt på en plats och berikar stadslivet ska prioriteras, medan de som passerar i 80-120km/tim får finna sig i en begränsat vacker utsikt. Ett skifte av fokus som är rätt naturligt för dem som påstår att barnperspektivet är viktigt.

Vi tycker att det är hög tid att arbeta mer aktivt med att skapa ett intressant ljudlandskap i stadsmiljön, där det finns plats för lite mer lugn och ro, kanske till och med tystnad. Tillför gärna ”positivt” ljud där det är svårt att reducera det oönskade ljudet. Upplevelsen från Tokyo blir en konkret lärdom: i några av de projekt som vi är engagerade i för tillfället kommer vi sätta särskilt ljus på frågan för att göra skillnad. Vill du veta hur det går till – hör av dig till någon av temaledarna på Radar.

Filmen kommer förresten inte från utkanten av Tokyo, utan från https://goo.gl/maps/Y7xDW2L9qSp. Kan de så kan vi…